Diskursiv förändring

Seriestripen nedan är klippt ur Bill Wattersons "Calvin & Hobbes" (på svenska Kalle och Hobbe). I den svenska översättningen går betydelsen av Kalle som Calvin, den sanne idealisten och Hobbe som Hobbes, den oförbätterlige realisten förlorad. Calvin är naturligtvis religionsreformeraren Kalvin och Hobbes refererar till Thomas Hobbes, den intill cynism realistiske filosofen. Seriestripen nedan är intressant ur en diskursiv synvinkel.

I den första rutan, ovan stipulerar Kalle den vedertagna sanningen, eller som Michel Foucault skulle ha sagt, den dominerande diskursen. Vi kan också tänka oss en parallell, hyptoetisk diskurs: Antag att Kalles pappa istället sagt, för att lugna den lille Kalles oro för att hans materiella välstånd naggats i kanten av en ekonomisk och finansiell nedgång: "Kalle, känn ingen oro, de här nedgången är bara temporär, snart är allt som vanligt igen! Pappa kommer snart att arbeta igen! Vilket år som helst nu!"

På ett liknande sätt försöker han lugna den orolige Kalle, som kanske börjar fundera på om detta kommer att få inverkningar på hans födelsedags- och julpresenter och den status de skänker i hans umgängeskrets. "Det är dåliga tider nu bara för att ekonomin måste leta sig fram till bättre och mer vinstgivande produkter! Därför kommer givetvis nya arbetstillfällen att uppstå, så att jag slipper gömma mig här hemma!" Det är egentligen bara den gamla visdomen att efter regn så kommer solsken, förr eller senare.

Sedan fyller han i med en vedertagen "sanning" som inte kan förnekas. Vinter är ju ett begrepp som bara framgångsrikt kan bekämpas som diskrusivt begrepp i tropikerna; även om en thailändsk buddhistmunk frös ihjäl förra året. Här kan man tänka sig att för att försvara och gjuta mod i Kalles tilltro till ekonomin, att hans orubblige far börjar svamla om osynliga händer och marknader och annat vidskepligt trams.


Kalle har dock insett, som alla småknattar gör förr eller senare, att hans pappas kunskap inte är obegränsad eller ens är omöjlig att utmana. Kalle ser det som hans far inte vill se; en konkurrerande eller utmanande diskurs. Kalles utmanande diskurs tycks säga att det ekonomiska system som hans pappa tillber har kört rakt in i en tegelvägg och pappans lösning på problemet är att backa ut från väggen, tillräckligt långt och sedan ta fart och köra in i den igen. Och fungerar inte det då backar han igen...


Vetenskapsfilosofen Thomas Kuhn kallade sådana här fenomen för paradigmskiften, då den tidigare kunskapsbasen inte är förenlig med nya empiriska fynd. För det var ju så här att de nyliberala ekonomerna, de läser bara en av Adam Smiths böcker; den som handlar om marknaden och den osynliga handen och den där andra boken, den som handlar om den synliga handen; dvs det sociala ansvaret, den väljer de att inte läsa och inte ens låtsas om som den skrivits...