Missunnsamhetens folk

Dagens bild anspelar på talesättet att sätta sig på höga hästar, vilket kan leda till avund eller missunnsamhet. Jag hade emellertid tänkt att ge begreppet missunnsamhet en lite annorlunda framtoning i det här inlägget.

En del människor är ju genuint snåla och motsatsen till generösa. Blotta tanken på att någon skulle kunna åka tunnelbana eller buss gratis får dem att må fysiskt illa. Överhuvudtaget är ord som gratis, solidaritet, medborgarlön och medmänsklig empati begrepp som är obegripliga för denna kategori humanoider.

Istället hänger man sig åt olika typer av nyttokalkyler, som man ofta beräknar illa underbyggda och med sorglig okunskap om hur omänsklig och barbarisk en sådan ideologi kan bli. Harald Ofstad, norsk filosof berättade en gång den sedelärande historien om X som bodde i ett litet lokalsamhälle där tvål var en bristvara. Alla de andra människorna i lokalsamhället hatade X. För att öka sin gemensamma nytta och därmed förbundna känslor av välbefinnande slår de helt enkelt ihjäl X och gör tvål av honom. Nu är alla lyckligare än de var medan X ännu levde. Den totala nytto/lyckonivån har höjts. Men vad hände egentligen med X? Enligt den ovan konsekvensutilitaristiska filosofin var handlingen korrekt och oklanderlig eftersom konsekvenserna föredrogs av flertalet. Men X:s rättigheter kränktes onekligen. Enligt ett rättviseutilitaristiskt resonemang så var handlingen felaktig eftersom den kränkte X rättigheter.

Många människor i dagens samhälle begriper inte den här skillnaden, utan tror fullt och fast att det är ett infantilt nyttoresonemang som gäller. Men vad leder det till för typ av samhälle? Tror ni att Jimmy Åkesson eller hans partikollegor tänkt i de här banorna?

Nu tänkte jag inte uppehålla mig vid den politik som Sverigedemokraterna driver, utan mer fokusera på vad mer etablerade partier har för sig. Dessa partier tar delar av SD:s politik och gör den till sin egen för att inte förlora röster till SD. Det de inte verkar tänka på med denna handling är att de faktiskt legitimerar och normaliserar SD:s politik. De gör med andra ord SD rumsrena och mer oantastliga i det offentliga rummet. Vi kan se paralleller till den här utvecklingen i en rad europeiska länder.

Det avgörande verkar vara att motsatsen; att tiga ihjäl SD inte heller fungerar. Det rättfärdigar emellertid inte handlingen att integrerar deras politik bara för att få röster. Grundproblemet tycks ligga i upphöjandet av missunnsamheten till en socialt acceptabel norm. Göran Hägglund talade om ’verklighetens folk’, men frågan är om inte ’missunnsamhetens folk’ utgör ett större problem än den kulturelit som Hägglund verkar avsky. För vilka är missunnsamhetens folk?

De mår illa när någon får något ’gratis’, i form av socialbidrag, sjukpenning, eller arbetslöshetsersättning. De mår illa när någon efter att någon ska friges efter tre decennier i fängelse och de ser ingen nytta med det. De mår illa då någon kan gå gratis på museum, eller åtnjuta subventionerad eller gratis tåg- eller bussresa. De mår illa då ulandsbistånd betalas ut utan att man får något tillbaka. De mår illa när flyktingbarn flyttar in i en byggnad i grannskapet, eftersom det drar ner priserna på deras egna bostäder… Vi skulle kunna hålla på länge med denna uppräkning, men jag ska sluta här och istället gå över till den dygd som missunnsamhetens folk hyllar förutom missunnsamhet; girigheten. Girighet och driften att ständigt berika sig själv är inget konstigt och inte något lyte enligt detta synsätt. Trots att det hette i gamla tiders religion, att det var en dödssynd. Nej det är det fundament som samhället ska byggas på…

Jag vet inte mycket om hur framtiden kommer att gestalta sig, men om vi låter missunnsamhetens folk bestämma då blir det inte trevligt…

Fotnot: Bilden är hämtad från http://1.bp.blogspot.com