The Burning of Vancouver

Vancouver Canucks lost the final game of the Stanley Cup finals. What happens? Shit we lost! Lets burn the city down! This is an interesting line of reasoning. How did they think? Did they think? Is this something that is general in contemporary Western society? We see these outbreaks of civil violence from time to time. What is interesting is the reasons behind; what triggered these events.

Gustave Le Bon (1841-1931) wrote a book in the end of the 19th century; The Crowd: A Study of the Popular Mind (1896), he called it. Le Bon claimed that a mass is no smarter than the most stupid individual within it. Consequently an army is no better than the worst soldier within in it.

Here Le Bon was supported by Genghis Khan, who answered a concerned and worried Mongolian general, looking at the Great Wall of China;

"Don't worry, a wall is no better than the worst soldier guarding it!" Of course Genghis Khan was wright and managed to penetrate the Wall and conquer Northern China.

One Canadian hockeyplayer once said:

"The game of hockey has often been compared with war, but it is more serious than that!"

Looking at the events in Vancouver on 16 June 2011, it seems that he got a point there, though I doubt that people being defeated by an opposing army, went on burning down their own city. I have always believed that was the privilege of the winning side! Be sure that this behaviour would even have surprised Genghis Khan!

Reinfeldt - the Statesman

In Sweden we have a Prime Minister that has proven to be an alert and awake statesman. Fredrik Reinfeldt is highly approved of among the Swedish citizens for his listening leadership. Sometimes he goes out among the ordinary people and sense their hardships in their everyday life.

The life of the born statesman is not easy. He and his family has been evacuated from their humble living quarters in the Sager's Palace, and forced to move to another appartment. As many Swedes the Prime Minister is feeling the pressure of paying a rent that eats a large part of his salary. Thus, he is ably to feel the same emotions as Swedish nurses and teachers. The part left when the rent is paid is just a small fraction of his pay as a Prime Minister. I would like to thank him for listening to the people, sharing their burdens, feeling with them and being awake and handling our affairs. How can anybody match this?

Oh, I almost forgot a tiny and not very important detail, in fact, a mere footnote; Reinfeldt does not pay his own rent, that is the task of the Swedish taxpayers. But he feels with the Swedes, be sure about that...

Fredagskatastrofen

Först måste jag erkänna; jag är från Örebro. Där tar vi aldrig något för givet. Tvärtom vi målar alltid upp ett värsta scenario och blir glatt överraskade när det inte blir så. Det lärde vi oss vid sådana historiska tillfällen som då IFK Göteborg, de raringar, hälsade på 1970 för avslutning av fotbollsallsvenskan. Till saken hör att 1969 vann IFK fotbollsallsvenskan. Nu var Örebro SK ofina nog att besegra IFK och sparka ner dem till division 2. Götebrogsupportrarna rev staden på väg hem.

Nästa traumatiska händelse var när stadens stolthet ÖIK skulle ta steget upp i Elitserien i hockey. Det fanns bara ett litet aber i vägen. Nåt konstigt gäng ingen hade hört talas om tidigare; Väsby hette de visst. Naturligtvis, då örebroarna för en gångs skull krupit ur sitt skal och anade ljusare tider, då inträffade den totala och optimala katastrofen; svänggänget från Väsby lyckades vinna matchen med 1-2.

Hela den pessimistiska staden sveptes in liksom i en våt filt av självförbråelse. Spelarna flyttade till andra klubbar och klubben lades ned på grund av ekonomiska oegentligheter.
Så som örebroare i förskingringen finns den där taggen kvar i hjärtat; förhäv dig inte, utan var beredd på det värsta... så blir du inte besviken. Ibland är det ändå så att man sänker garden och vips så händer det; vardagskatastrofen...
Denna fredag satte jag glad i hågen igång att tillreda ett spännande recept: Färgglad falurisotto hette den kulinariska läckerheten. Optimistiskt läste jag in vad som behövdes och inhandlade attrialjerna.

Den stressade nutidsmänniskan är ju dessutom van att dela in tillvaron i delheter. När dess delheter sedan delats finns det inga kopplingar mellan dem. Varorna köptes in och på fredagseftermiddagen skulle det hela tillredas. Mums!

Med stigande förvåning börjar jag göra iordning ingredienserna. Märkligt med 600 gram benfri lax i en falukorvsrisotto... men okej falukorven kommer väl på slutet?

Grovsalt och gurka verkar ju mer normalt. - Hmmm, en matsked dijonsenap... ja det är ju klart... senap och korv det går ju ihop... 4 matskedar matolja, då steker ju inte korven fast... 1 matsked rödvinsvinäger... ja är det inte det så är det ju vitvinsvinäger, det är det ju i allt nu för tiden. 1 matsked flytande honung och en dl hackad dill, salt och svartpeppar... hmmm lite trist kryddning tror jag... plus 2 dl crème fraaiche och 2 matskedar vatten... jojo men var är falukorven... Vafalls, ingen falukorv... hur ska det då bli en falukorvsrisotto?
Nåväl det framgår väl av "Så här gör du" delen.
Steg 1: Koka upp en gryta med vatten och tillsätt ris, lök och buljongtärningen.
Steg 2: Låt koka i cirka 20 minuter under lock på svag värme.
Steg 3: Skär falukorven (se där, där var den), paprikan och rödlöken i tärningar. Lägg falukorven och grönsakerna i grytan och hetta upp. Servera med lite sallad till.
Här någonstans fullbordades sammanbrottet. Ingredienserna passade helt enkelt inte ihop. Inköpslistan stämde inte med receptet. Och ett gott råd: laxrisotto tillagad på detta sätt är inte gott... middagssällskapet såg förvånade och skeptisk ut... i den ordningen...

Vardagens små katastrofer

Observera att björktrasten på bilden inte nödvändigtvis har något att göra med texten nedan.

På väg till jobbet idag höll jag på att bli påflugen av en björktrast. Det här var inte den första incidenten med denna typ av fågel. I förra veckan cyklade jag genom ett grönområde och blev påflugen avg en arg trast. Den flög rakt in i framhjulet på cykeln. Argt kraxande flög den i en looprörelse och kom tillbaka för att flyga in i framhjulet igen. Den här gången rök en hel del fjädrar. Trasten flög dock argt kraxande vidare.

Jag vandrade vidare och då jag passerade en mindre sjö fick jag syn på två skäggdoppingar. Skäggdopping numero uno hade en smaskig groda i näbben och förevisade den för skäggdopping numero due. Allt för att reta skäggdopping numero due tycktes det. Slutligen svalde skäggdopping numero uno grodan hel och hållen.

För ett par månader sedan observerade jag en sörjande gräsandshanne på banvallen, också på väg till jobbet, framför honom på banvallen låg hans väldigt döde kompis, som verkade ha blivit påkörd av tåget. Jag knäppte en bild, men tyvärr var det med mobilkameran så det går knappt att se vad den föreställer.

Vad tyder då allt detta på? Oreda i fågelvärlden? Ett omen om världens nära förestående undergång? Trädgårdstomteguiden föreslår att vi ska spå i kaffesump för att utröna svaret. Han påstår att det är så ekonomerna gör när de försöker förutsäga vad som ska hända på aktiemarknaden.

Epilog: ... senare samma dag kamikazeflög en kaja in i mitt kontorsfönster... är de ute efter mig?