Det autistiska beteendet inom högern i allmänhet och ultrahögern/fascismen i synnerhet verkar sprida sig okontrollerat. Förvånande nog brukar de kalla sig för liberaler. Liten eller ringa förståelse visar de för det som John Stuart Mill formulerade i sin "Om friheten"; "... jag respekterar din åsikt, även om jag inte delar den och stöder din rätt att fritt förmedla den..."
Om man inte ger sina meningsmotståndare den rätten, då är man skräp till demokrat. Det verkar högerns autister pinsamt omedvetna om. Men vad ska man säga om folk som på fullt allvar hävdar att allt är fråga om individer och att inga strukturer existerar. Men högerns autister understöds av en hord nyliberala ekonomer, som tycks konfirmera deras uppenbara brist på empati och förståelse för åsikter som inte är exakt överensstämmande med de egna. Trevligt nog har den här ekonomhorden och dess teoretiska förståelse av världen och dess tillämpningar kört rakt in i en fysisk och verkligm tegelvägg, som stavas recession. Och som de sanna autister de är, så vägrar de ta någon lärdom av debaklet, utan backar ut och tar sats för att köra in i tegelväggen igen... Vad säger det om deras inlärningsförmåga?
En intressant reflektion är att de här människorna och deras beteendemönster verkar strida med hur psykologen Carl-Gustav Jung såg på mänsklig interaktion i samhället. Vårt verkliga ansikte kan vi inte, enligt Jung, visa för våra medmänniskor eftersom samhället då blir outhärdligt att leva i. Vi måste alltså utveckla ett beteende som är socialt acceptabelt, för att kunna fungera i samhället. Den tanken verkar har inte slagit de här människorna, utan de fortsätter att hävda att individens rätt och är det som är bäst för individen också är bäst för helheten. Mancur Olson ägnade en hel bok åt de uppenbara motsättningar till en sådan inställning han tyckte sig ha funnit i den tidens amerikanska samhälle, "The Logic of Collective Action"(1965).
Nu finns det ju en hel stat som fungerar som en autistisk förebild. Den kallas för USA. USA följer den så kallade Bush-doktrinen uppfunnen av George H.W. Bush inför Rio-konferensen 1992 och lyder: "USA kommer inte att skriva under någonting som hotar att förändra vanliga amerikaners sätt att leva sina liv!" Och den här doktrinen har man följt till punkt och pricka sedan dess. Såväl Bush I, Clinton, som Bush II! Ett slags kollektiv autism!
När man producerade Star Trek The Next Generation, föreföll kommendör Jean-Luc Picards kyliga och avståndtagande beteende sådant att det måste balanseras på något sätt. Lösningen blev att en empatisk rådgivare fanns på plats på Enterprise under alla dess irrfärder genom den fiktiva världsrymden. Det här säger en hel del om vår tid; uppenbarligen är besättningen och befälet så illa utrustade när det gäller empatisk inlevelse att de behöver en rådgivare i sådana frågor och situationer. Empaten ifråga sysslade förvisso också med att avgöra om utomjordingar som Enterprise stötte på var seriösa eller om de försökte med någon form av bedräglig taktik eller strategi. Idén kanske inte är så dum; att införa empatiska rådgivare på viktiga positioner i samhället?
Men vad säger sådant här om vår tid? Innebär det att vi har mist eller håller på att mista vår medmänsklighet? Dagens bild visar empaten, Deanna Troi och befälhavaren på Enterprise, Jean-Luc Picard. Ett par som förenar iskall logik och varm empati. Är det inte lite trist då vi inte längre tror oss förmögna att utveckla helgjutna personligheter, med förmåga till empatisk inlevelse, utan måste hyra in det som en exklusiv kompetens. Men ha förtröstan; vi föds faktiskt som empater, åtminstone alla som inte är diagnosticerade autister, och det innebär ju att det är samhället som försöker formå oss att bete oss på ett autistiskt eller psykopatiskt sätt. Samhället och de som styr det; ett gäng autistiska nyliberaler, allsköns högerextremister och fascister. Har vi råd att låta dem vinna än en gång? Vi tillät det en gång, under 1930-talet... med förfärligt resultat...
Inlägg
2 kommentarer:
Jag är kanske blåögd men jag tror inte att dessa högermänniskor är autister. Däremot beter de sig autistiskt. Utan någon egentlig annan orsak än att det gynnar deras egna intressen.
Det är i min mening att förolämpa människor med funktionsnedsättningen autism att dra likhetstecken mellan dem och dessa debattörer.
I övrigt borde jag kanske se Star Trek, i utbildningssyfte.
Ni behöver nog inse att feminister allt för ofta själva agerar väldigt snarlikt det du beskriver, bara andra, och lika begränsade tankemönster. Hur mycket kritik har egentligen fått framföras emot feminismen? Fråga Petra Östergren. I den mån det har gjorts offentligt har det varit väldigt laddat, och inte sällan följt av sanktioner om det varit möjligt. Det råder fortfarande på flera plan en censur, man får inte riktigt kritisera feminismen. (Och gudarna ska veta att det finns en del att kritisera.) Vilket är fullständigt vansinne ifrån samtliga perspektiv jag kan se. Kritik är extremt viktigt för att bibehålla balans. Balansen som feminismen i sverige tappade för många år sedan... Extremism leder aldrig till något gott, vare sig den är till höger eller vänster. Man har helt enkelt en för enkel och idealiserad världsbild för att ha någon realistisk chans att agera konstruktivt. Tyvärr är dom normalt drivna av känslor i för hög grad, och för cementerade i sina idévärldar får att vara nåbara.
Skicka en kommentar