Kajans död

Jag var på väg till jobbet häromdagen och då jag kom fram såg jag något ovanligt i ögonvrån. En död fågel låg invid väggen. En kaja hade mött sin död genom att flyga på något. Så kan det ha varit. Det kan också ha varit som i Monty Pythons gamla skämt om den döda papegojan. Vad vet väl jag? Kajan kanske inte alls var död? Den kanske bara låg och tog igen sig lite grann... Jag hade ingen möjlighet att utföra en korrekt och genomarbetad obduktion. Det i sin tur betyder ju att jag baserar mitt antagande om kajans död på observationer som jag egentligen inte har något fog för. Letade jag efter och kände på kajans puls kanske? Nej! Tog jag upp henne och lyssnade efter hennes hjärtslag? Nej! Så hur vet jag att hon var död? Hon såg död ut!
Precis så där går det till när journalister förmedlar nyheter. De antar en massa saker och utför inte den research som vi förväntar oss att de har gjort då vi läser om olika saker i tidningen. Det har vid olika tillfällen stått att läsa om min ringa person i olika typer av tidningar. Gemensamt har varit att inte mycket har stämt med vad som antingen skedde eller vem jag var eller vad jag gjorde. Med dessa erfarenheter kan man inte låta bli att undra hur det är med sanningshalten i andra berättelser och reportage som man läser om i olika tidningar...