Vår tids Savonarola

År 1494 tog munken Girolamo Savonarola (1452-1498) makten i Florens. Han inledde sin bana med att bränna invånarnas "friviola" ting, dvs allt som kunde ta deras tankar från ren gudfruktighet. Efter några år tyckte Savonarola att florentinarna hade blivit andligt förslappade och lät meddela att han åter tänkte bränna alla "friviola2 ting. Nu hade emmellertid florentinarna fått nog och eldade upp Savonarola och hans två närmaste män istället.

Den finländske filmaren John Webster har vissa drag gemensamma med Girolamo Savonarola. Istället för att terrorisera en hel stad nöjde sig John med sin hustru Anu och parets två söner. John bestämde att familjen skulle kolbanta under ett års tid. Anu och sönerna verkade försiktigt intresserade i början. Men allteftersom det gick upp för dem vad som måste offras började ett visst motstånd synas. Bilen for all världens väg och båten fick bara ros till sommarstugan, där man inte fick använda elektricitet. Inga plastsaker fick nyanskaffas. Priset tog nog den tankräm som John lät tillverka för att slippa köpa tandkrämstuber av plast. Sönerna gillade inte smaken. Hustrun och barnen knorrade när John blev alltmer extrem i sin koldiet och krävde att alla onödiga plastsaker i hemmet skulle slängas.

Hustrun muttrade något om att hon inte gillade de alltmer diktatoriska tendenserna hos den klimatextreme mannen. Sedan hade året gått och John ville naturligtvis utvärdera vad de hade lärt sig. Nu verkade hustrun ha fått nog och sa att året hade gått och det var vad de hade bestämt.

Mycket hade hänt. Bilen var utbytt mot en som gick på biodiesel och båten utbytt mot en som oxå gick på biodiesel. Familjen cyklade och åkte buss. På semsester åkte de till Italien med tåg. Ja just det, hustrun erkände att en positiv sak var att man nu var mer med barnen eftersom allt tog mycket längre tid.

John tog på sig sin alltmer filosofiska min och sa att de hade inte förlorat en enda minut av sina liv. I och för sig hade de ju inte tjänat någon heller. John lyckades emmellertid sätta fingret på en väldigt öm punkt när det gäller samhällsexperiment och förändringar; "Har vi rätt att tvinga på andra förändringar som de inte vill ha?"

Vi ska komma ihåg att både Vladimir Iljitj Uljanov och Mao Zedong var experter på att tvinga på andra människor det som de ansåg bäst för andra, ofta med katastrofala resultat. Eller som Lenin formulerade sig: "Kommunistpartiet måste vara arbetarklassens avantgarde, eftersom arbetarna själva inte vet sitt eget bästa."

Här finns ett litet problem. Ingen kan egentligen fastställa vad som är någon annans bästa... eller?