Tåget mot framtiden

Dagens bild föreställer Vladimir Iljitj Uljanovs lokomotiv, som drog det tåg som den ryska revolutionens fader genomfor den nya arbetarstaten med under åren direkt efter oktoberrevolutionen. Vi känner honom också som Lenin, vilket mest kan beskrivas som ett slags artistnamn. Andra yrkesrevolutionärer, som Michail Bakunin använde sitt eget namn, säker på sin identitet som anarkist och professionell samhällsomstörtare. Om Bakunin berättas det att han for genom södra Tyskland och stannade för att rasta på en höjd. Långt i fjärran syntes rök. Bakunin vände sig till kusken och frågade vad som stod på. "-Det är folket som reser sig mot fursten, svarade kusken." Bakunin beordrade kusken att ta av mot det brinnande slottet och på eftermiddagen hjälpte han till med att jämna slottet med marken och att organisera upprorsmännen. På kvällen for han vidare, efter väl förrättat dagsverke.

Lokomotiv och tåg har en viktig betydelse i rysk historia. Mycket av den ryska historien är beroende av järnväg och räls. Den ryske författaren Jurij Borev beskrev också Sovjetunionens historia som framförandet av ett metaforiskt tåg:

Tåget far in i en lysande framtid. Lokförare är Lenin. Plötsligt är det tvärstopp, det är slut på spåret. Lenin manar till extraarbete på lördagar, ny räls läggs ut och tåget rullar vidare. Nu är det Stalin som kör. Banan tar slut igen. Stalin låter arkebusera hälften av konduktörerna och passagerarna och tvingar de övriga till att lägga mera räls. Tåget rullar iväg. I stället för Stalin kommer Chrusjtjov, och när rälsen nu tar slut låter han demontera spåret som tåget just har tillryggalagt och lägga det framför loket. Brezjnev tar över efter Chrusjtjov. När spåret tar slut nästa gång beslutar Brezjnev att man ska dra för gardinerna och gunga vagnarna så att passagerarna ska tro att tåget rullar vidare.

Tåget blir kvar på stationen under den tid som får namnet ”de tre begravningarnas tid” då lokförarna Brezjnev, Andropov och Tjernenko visserligen försöker men aldrig lyckas få tåget i rullning. Men så blir Gorbatjov lokförare och tåget rör sig åter framåt, men så slår det stopp och ingenting verkar få igång tåget igen.

På ett sidospår dyker då ett annat tåg upp. Ryska Federationen, står det på loket. Lokföraren är Jeltsin och han verkar inte nykter och det lugnar passagerarna. Men efter nästan ett decennium slår det stopp för det här tåget också, inne på en centralstation. Jeltsin förmår inte köra längre. Förtvivlade beger sig tågpersonalen in på stationen och kommer tillbaka med en typ med barskt utseende och bestämda åsikter. Han heter Putin och tåget rullar igång igen. Nu går det raskt undan och nästa gång vi byter lokförare så gör vi det i farten till Medvedev. Men Putin stannar kvar i lokförarhytten för att se till att allt går rätt till. Passagerarna är åter lugna, tills tåget stannar nästa gång. Vad händer då? frågar man sig oroligt.

Fotnot: Historiens senare del, den med den ryska federationen, är inte skriven av Borev.