Dumskallarnas sammansvärjning

För många år sedan läste jag John Kennedy O'Tooles roman "Dumskallarnas sammansvärjning" och tänkte att så illa kan det väl ändå inte vara. Okej, kanske i USA, men inte här. Det visar sig nu att tiden verkar ha hunnit upp det trygga Sverige. Dumheten breder ut sig och folk som aldrig hördes av gör sig nu breda både på bloggar och i insändare i dagspressen. Inte så att de har något vettigt att säga... Långt därifrån! Åsikterna som de torgför borde få den mest förhärdade nazist att rodna.

Det dummaste en människa kan göra är att uttala sig om saker som man inte vet något om. För att man har expertkunskaper inom ett område innebär inte att man vet ett dugg om andra. Speciellt inte om det inte har något med den egna expertkunskapen att göra.

Folkpartiet har sin egenutnämnde expert på undervisning; Jan Björklund. Man kan undra vad han besitter för typ av expertis. Att han har en militär bakgrund blir ju ganska uppenbart när han kräver reformer som syftar till att framställa en skola som ska tillverka undersåtar istället för medborgare. Tvärtemot vad Björklund föreställer sig så framställer en betygs- och provorienterad skola inte folk som är kunniga och det som efterfrågas i dagens samhälle. Modellen har redan använts i Storbritannien och där har man tvingats inse att den inte gjorde jobbet. De som kom ut därifrån blev det tvunget att vidareutbilda innan de kunde sköta vanliga jobb. De klarade helt enkelt inte av det som arbetsmarknaden krävde av dem. Precis tvärtemot Björklunds grundlösa påståenden.

Jag gick i en skola som bedrev den typ av undervisning som Björklund vurmar för. Elever som hade bra betyg blev det just inget av. En elev som lärarna hade klassificerat som förståndshandikappad, ja han blev miljonär. Två andra som man såg på som problempersonligheter blev båda doktorerade, den ena i psykologi och den andre i statsvetenskap. En fjärde skapade sig en smärre förmögenhet på att framställa udda smycken som uppskattades av New Yorks jet-set.

Alla dessa existenser missade den typ av skola som Björklund förordar. En fråga i tiden borde vara vad vi ska göra med den pedagogiska kunskap som samlats under tiden efter andra världskriget? Ska vi bara kasta bort den och istället lyssna på Björklunds hugskott? Björklund verkar ha en hel del gemensamt med huvudpersonen i John Kennedy O'Tooles roman...

Reclaim the streets from the SUVs

Förra veckan befann jag mig i Stockholm och vandrade sakta ner mot Stureplan på Kungsgatan. När jag kom till krosningen med Norrlandsgatan stannade jag för att vänta på "grön gubbe". En svart SUV har kört mot rött och inte hunnit över Kungsgatan utan gasar på för att hinna över det sista övergångsstället. Samtidigt försöker en snaggad karl i 40-årsåldern hinna över gatan skjutande en barnvagn framför sig. SUVen håller naturligtvis på att mangla barnavagn med barn och allt. Min fru skulle säga att han använde barnvagnen som en skjöld, men jag skulle inte gå så långt.

Karlen med barnvagnen blir ursinnig och rycker åt sig barnvagn och SUVen stannar på övergångsstället. Mannen med barnvagnen satsar från två meter och slår allt vad han orkar i SUVens vänstra framskärm. Han rusar fram till föraren av SUVen, som visar sig vara en yngre kille, som förvånat tittar på barnvagnsmannen.

"- Men du hade ju rött..." försöker SUVföraren.

"- Du körde mot rött!" vrålar barnvagnsmannen ursinnigt. "Är det något fel i huvet på dig!"

SUVföraren försöker argumentera, men barnvagnsmannen försvinner bort längs Norrlandsgatan...

När jag går över gatan kollar jag som hastigast in bucklan i SUVens framskärm... den är stor... det ser ut som riktning och omlackering... dyrt...

Efteråt diskuterar jag och frun händelsen och hon hävdar bestämt att vissa föräldrar gör så här; kör ut barnvagnen, med det dyrbaraste de har mitt i vägen och förväntar sig att bilförarna alltid ska bromsa. Ibland har jag tänkt på vad som skulle kunna hända om föraren är full eller bara ouppmärksam. Samtidigt är jag kluven här; som van cyklist avskyr jag dessa bilister som "parkerar" på övergångsstället, trots att det i princip alltid är förbud mot att ens stanna på ett övergångsställe. Men bilisterna har liksom mutat in det området som sitt.

Men tänker jag förnöjt, snart är bensinen slut och era bilar kommer då att stå i någon trädgård någonstans och där kommer ett gäng aggressiva trädgårdstomtar att slå sönder dem så att själva nedbrytningsprocessen påskyndas...

SUVen, en återvändsgränd

Då man betraktar fordonet på bilden bredvid känner säkert en del svenskar en viss stolthet över att det är en Volvo. Något genuint svenskt. Nu är den ju förståss ägd av amerikanska Ford och det är en stund sedan den här annonsen där bilden ingick publiserades första gången. Man hängde då på något slags billighetsvariant av retrotrenden. Man jämförde den med Volvos klassiska Duett och menade att det här var framtidens klassiker. Det finns en avgrund av skillnader mellan det här fordonet och den klassiska Duetten.

Nu verkar det inte bli så, utan den här typen av bil verkar bli ett monument över stolligheten i vår tid. Ett uttryck för vår tids vettlösa överkonsumtion. Duetten var på sin tid ett uttryck för hur vår framtidstro praktiskt skulle realiseras. Duetten var arbetshästen som förverkligade mångas småföretagarplaner och utgjorde den praktiskt orienterade delen av vagnparken på mydigheter som till exempel Televerket. Då man slutade tillverka Duetten fanns inget riktigt substitut, utan man fick nöja sig med ett slags halvmesyr som fick namnet Volvo 145 Express. Som i och för sig är ett unikum av rpaktisk tillämpning i jämförelse med "klassikern" på bilden.

Trädgårdstomten känner sig lite kluven inför det här fenomenet. Han har ju trots allt åkt både Duesenberg, Bugatti och Auburn Speedster, 1930-talets uttryck för vettlös överkonsumtion. Världen gick ju inte under den gången. Fast det var bra nära!

SAAB:s stackards VD stod och presenterade SAAB:s version av den här typen av fordon som något helt nytt härom veckan. Han verkade till synes omedveten om att den här typen av fordons era är över. Om det är för den här gången eller för alltid kan man ju fundera över. Något nytillskott till vagnparken, som får kunderna att strömma till under 2009 kan vi nog utgå ifrån att den inte blir.

Men det har alltid varit människors problem: Att kunna hantera förändring! Att fatta att förändring innebär en kvalitativ och genomgripande omdaning, ingen justering på marginalen. Trädgårdstomten är ju mest van vid förändringar i trädgården och där går ju allt lite långsammare. Fast ibland kommenterar han verkligheten utanför trädgården. När han fick syn på den här skapelsen kommenterade upplevelsen med följande reflektion:

"- Den verkar praktisk, men är mest ivägen!"

Retrosovjetismens frammarsch

Badrumsrenoveringen går vidare i rask takt. Fler och fler hantverkartomtar blir inblandade i verksamheten. En del verkar ha rent arbetsledande funktioner, andra ser ut som observatörer och åter andra verkar lätt destruktiva i det de gör. Det är uppenbart så att tomtarna varit missnöjda med det som Media Markt försett dem med. Så nu hade de försökt att använda Onoff istället.
På det hela taget verkar tomtarna mer nöjda med de produkter de fann där. Jag har varit inne på Onoff och letat efter sådana verktyg som tomtarna använder. Däremot hittade jag en eftersökt elektronisk produkt, som jag länge sökt efter. Dessutom hittade jag en försäljare som var villig att sälja den. Det hade aldrig hänt på Media Markt.

Den här försäljaren var också en trevlig figur. Inte så att de talar om sanningen, hela sanningen och inget annat än sanningen. Nej, försäljarnas moralkodex säger något helt annat. Att sälja och att sälja så mycket som möjligt. Det som Onoffs försäljare lyckas med är ett trevligt bemötande och inte Media Markts personals retrosovjetiska stil, där man känner sig som en inkräktare som stör personalens sociala liv.

Media Markt är så framgångsrika i att framkalla sådana känslor att de på allvar tagit upp kampen med sådana storheter som Beijings numera lätt insomnade State Department Store, Ulaanbataars dito och den största av dem alla, retrosovjetismens obestridda mästare; Moskvas flygplats…

Betongtomten shoppar på Media Markt

Sakta men säkert tar badrummet ny form. Vi ser här hur ett nytt vattenburet värmegolv lagts in. "- Bra verktyg gör halva jobbet, dåliga gör dig galen!" hävdar betongtomten bestämt. Vi förstår nog inte riktigt hur han valt dagens verktyg och använt det till att lägga värmegolvet. På en direkt fråga låtsades han först inte höra och sedan inte förstå vad vi sa. På något sätt typiskt för en yrkestomte. De tillhör alla ett eller annat skrå, som inte gärna delar med sig av sina yrkeshemligheter. Tomten hävdar bestämt att han köper alla sina grejor på Media Markt. Då vi kommenterar det hela med att vi aldrig lyckats köpa något på Media Markt ler han klurigt. "- Man måste ha förbindelser!" sa han bestämt och tillade. "Jag känner Peter Antoine!"

Vi drog efter andan; Det kanske är så man måste göra, tänkte vi, känna någon. Står det inte i "I Ching" att om man har problem med att genomföra något så är alltid rådet man får: "Gå se någon stor!" Det betyder att man behöver hjälp av någon med större förmåga. Fast vi funderar ju; är det spaden han köpt på Media Markt? Säljer dom såna där? Säljer dom nåt på Media Markt? Vad gör dom egentligen på Media Markt?

Behöver vi Sverigedemokraterna?

Jag satt idag och lyssnade på Sveriges Radio P1, då jag till min förvåning får höra att Folkpartiets ledare Jan Björklund beskylla Malmös starke man Ilmar Reepalu för att vara nazist. Ja, han sa att Reepalus uttalanden påminde om 1930-talet. Han syftade på beslutet att spela Davis Cup matchen mellan Sverige och Israel inför tomma läktare och uttalanden runt detta beslut. Reepalu försökte bemöta Björklunds hätska attacker med att det sätt han resonerade på i sina beslut, låg helt i linje med hur Carl Bildt hade kommenterat Israels anfallskrig i Gaza och hur FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon kommenterat de israeliska handlingarna. Björklund kallade också Israels lag för judar, medan Reepalu tyckte att matchen spelades mot representanter för staten Israel.
I min föreställningsvärld är den fascist som handlar på ett fascistiskt sätt; dvs den som utför fascistiska handlingar. Ett parti som vill göra om den svenska grundskolan till ett ställe som danar undersåtar istället för medborgare hör definitivt dit. Det påminner om nationalsocialisternas likriktning av det tyska samhället efter maktövertagandet 1933.
Då samma ”liberala” parti applåderar hur en militariserad terroriststat mördar civila medborgare, användande inhumana vapen, under förespegling att de stöder en demokrati hör också till denna kategori. De ohämmade applåderna ges till en stat som beter sig precis som den tyska krigsmakten gjorde på Balkan under Andra världskriget.
Dessutom visar det senare på rent rasistiska ställningstaganden, där man värderar människor olika. En muslim har helt enkelt inte samma rättigheter som en jude. Sedan försöker man ge sken av att den folkligt valda regimen i Gaza, Hamas skulle vara lika goda kålsupare som terrorstatens krigsmaskin. Israelkramarna stöder dessutom en stat som ägnat sig åt systematisk etnisk rensning av området. 1922 var 78 procent av befolkningen i området muslimer och 2006 utgjorde muslimerna ca 31 procent av befolkningen. Muslimerna blev av med ungefär trefjärdedelar av den landareal de innehade 1948, dvs vid staten Israels bildande, fram till 2006.
Mattias Sundin, Folkpartiet, angrep i måndags konstfack och dess hantering av sina studenter. Sundin hade startat en stödgrupp på Facebook, som enligt honom själv nu hade 3 500 medlemmar, som protesterade mot Konstfacks sätt att hantera sina studenter. Man får en lätt sur smak i munnen när man tänker tillbaka på hur man hanterade de fria konsterna i det Tredje Riket. Staten ska inte bestämma vad som är god konst eller inte. Eller det kanske är plakatmålare som Konstfack ska utbilda, inte fria konstnärer.
Reepalu verkade lite betryckt av debattklimatet och sa att han tyckte det var lite konstigt att hans kontrahent hävde ur sig grundlösa anklagelser i tio minuter, medan han fick försvara sig i en minut.
Men det kanske är så, att även den vackraste blå blomma, i detta fallet en blåklint, till slut vissnar och blir brun. Brun är ju en politisk färg vi känner till. Jan Björklund bevisade idag att han inte förstår konceptet demokrati. Så frågan blir ju; Vad behöver vi Sverigedemokraterna till när vi har Folkpartiet?

Ny hantverkare

Efter rörmokaren kommer betongtomten. Han använder sig av sina egna metoder och personligen, eller möjligen tomtligen, tror han mycket på det här med magi. Det är därför han har tagit med sin trollstav. Jag kan i alla fall inte se något fel på installationen av golvbrunn. Något problematiskt kan det ju bli eftersom trädgårdstomten inte har utrustats med något personnummer av staten. Hur ska man då få ut något rotavdrag? Fast å andra sidan tar ju sådana här tomtar inte betalt i pengar, utan de är ju intresserade av andra mer subtila belöningar. Betongtomten har dock inte ännu framfört några krav på betalning. Jag anar dock att det kan bli en överraskning... Jag har ju hört talas om vad som kan hända om man inte betalar det som begärs... Fast jag undrar ju vad han använde hinken till?