fredag 6 mars 2009

Behöver vi Sverigedemokraterna?


Jag satt idag och lyssnade på Sveriges Radio P1, då jag till min förvåning får höra att Folkpartiets ledare Jan Björklund beskylla Malmös starke man Ilmar Reepalu för att vara nazist. Ja, han sa att Reepalus uttalanden påminde om 1930-talet. Han syftade på beslutet att spela Davis Cup matchen mellan Sverige och Israel inför tomma läktare och uttalanden runt detta beslut. Reepalu försökte bemöta Björklunds hätska attacker med att det sätt han resonerade på i sina beslut, låg helt i linje med hur Carl Bildt hade kommenterat Israels anfallskrig i Gaza och hur FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon kommenterat de israeliska handlingarna. Björklund kallade också Israels lag för judar, medan Reepalu tyckte att matchen spelades mot representanter för staten Israel.
I min föreställningsvärld är den fascist som handlar på ett fascistiskt sätt; dvs den som utför fascistiska handlingar. Ett parti som vill göra om den svenska grundskolan till ett ställe som danar undersåtar istället för medborgare hör definitivt dit. Det påminner om nationalsocialisternas likriktning av det tyska samhället efter maktövertagandet 1933.
Då samma ”liberala” parti applåderar hur en militariserad terroriststat mördar civila medborgare, användande inhumana vapen, under förespegling att de stöder en demokrati hör också till denna kategori. De ohämmade applåderna ges till en stat som beter sig precis som den tyska krigsmakten gjorde på Balkan under Andra världskriget.
Dessutom visar det senare på rent rasistiska ställningstaganden, där man värderar människor olika. En muslim har helt enkelt inte samma rättigheter som en jude. Sedan försöker man ge sken av att den folkligt valda regimen i Gaza, Hamas skulle vara lika goda kålsupare som terrorstatens krigsmaskin. Israelkramarna stöder dessutom en stat som ägnat sig åt systematisk etnisk rensning av området. 1922 var 78 procent av befolkningen i området muslimer och 2006 utgjorde muslimerna ca 31 procent av befolkningen. Muslimerna blev av med ungefär trefjärdedelar av den landareal de innehade 1948, dvs vid staten Israels bildande, fram till 2006.
Mattias Sundin, Folkpartiet, angrep i måndags konstfack och dess hantering av sina studenter. Sundin hade startat en stödgrupp på Facebook, som enligt honom själv nu hade 3 500 medlemmar, som protesterade mot Konstfacks sätt att hantera sina studenter. Man får en lätt sur smak i munnen när man tänker tillbaka på hur man hanterade de fria konsterna i det Tredje Riket. Staten ska inte bestämma vad som är god konst eller inte. Eller det kanske är plakatmålare som Konstfack ska utbilda, inte fria konstnärer.
Reepalu verkade lite betryckt av debattklimatet och sa att han tyckte det var lite konstigt att hans kontrahent hävde ur sig grundlösa anklagelser i tio minuter, medan han fick försvara sig i en minut.
Men det kanske är så, att även den vackraste blå blomma, i detta fallet en blåklint, till slut vissnar och blir brun. Brun är ju en politisk färg vi känner till. Jan Björklund bevisade idag att han inte förstår konceptet demokrati. Så frågan blir ju; Vad behöver vi Sverigedemokraterna till när vi har Folkpartiet?

1 kommentar:

Anonym sa...

Det vet ju alla att Björklund är nazist! Humanrepublikan