SUVen, en återvändsgränd

Då man betraktar fordonet på bilden bredvid känner säkert en del svenskar en viss stolthet över att det är en Volvo. Något genuint svenskt. Nu är den ju förståss ägd av amerikanska Ford och det är en stund sedan den här annonsen där bilden ingick publiserades första gången. Man hängde då på något slags billighetsvariant av retrotrenden. Man jämförde den med Volvos klassiska Duett och menade att det här var framtidens klassiker. Det finns en avgrund av skillnader mellan det här fordonet och den klassiska Duetten.

Nu verkar det inte bli så, utan den här typen av bil verkar bli ett monument över stolligheten i vår tid. Ett uttryck för vår tids vettlösa överkonsumtion. Duetten var på sin tid ett uttryck för hur vår framtidstro praktiskt skulle realiseras. Duetten var arbetshästen som förverkligade mångas småföretagarplaner och utgjorde den praktiskt orienterade delen av vagnparken på mydigheter som till exempel Televerket. Då man slutade tillverka Duetten fanns inget riktigt substitut, utan man fick nöja sig med ett slags halvmesyr som fick namnet Volvo 145 Express. Som i och för sig är ett unikum av rpaktisk tillämpning i jämförelse med "klassikern" på bilden.

Trädgårdstomten känner sig lite kluven inför det här fenomenet. Han har ju trots allt åkt både Duesenberg, Bugatti och Auburn Speedster, 1930-talets uttryck för vettlös överkonsumtion. Världen gick ju inte under den gången. Fast det var bra nära!

SAAB:s stackards VD stod och presenterade SAAB:s version av den här typen av fordon som något helt nytt härom veckan. Han verkade till synes omedveten om att den här typen av fordons era är över. Om det är för den här gången eller för alltid kan man ju fundera över. Något nytillskott till vagnparken, som får kunderna att strömma till under 2009 kan vi nog utgå ifrån att den inte blir.

Men det har alltid varit människors problem: Att kunna hantera förändring! Att fatta att förändring innebär en kvalitativ och genomgripande omdaning, ingen justering på marginalen. Trädgårdstomten är ju mest van vid förändringar i trädgården och där går ju allt lite långsammare. Fast ibland kommenterar han verkligheten utanför trädgården. När han fick syn på den här skapelsen kommenterade upplevelsen med följande reflektion:

"- Den verkar praktisk, men är mest ivägen!"