Dumskallarnas sammansvärjning

För många år sedan läste jag John Kennedy O'Tooles roman "Dumskallarnas sammansvärjning" och tänkte att så illa kan det väl ändå inte vara. Okej, kanske i USA, men inte här. Det visar sig nu att tiden verkar ha hunnit upp det trygga Sverige. Dumheten breder ut sig och folk som aldrig hördes av gör sig nu breda både på bloggar och i insändare i dagspressen. Inte så att de har något vettigt att säga... Långt därifrån! Åsikterna som de torgför borde få den mest förhärdade nazist att rodna.

Det dummaste en människa kan göra är att uttala sig om saker som man inte vet något om. För att man har expertkunskaper inom ett område innebär inte att man vet ett dugg om andra. Speciellt inte om det inte har något med den egna expertkunskapen att göra.

Folkpartiet har sin egenutnämnde expert på undervisning; Jan Björklund. Man kan undra vad han besitter för typ av expertis. Att han har en militär bakgrund blir ju ganska uppenbart när han kräver reformer som syftar till att framställa en skola som ska tillverka undersåtar istället för medborgare. Tvärtemot vad Björklund föreställer sig så framställer en betygs- och provorienterad skola inte folk som är kunniga och det som efterfrågas i dagens samhälle. Modellen har redan använts i Storbritannien och där har man tvingats inse att den inte gjorde jobbet. De som kom ut därifrån blev det tvunget att vidareutbilda innan de kunde sköta vanliga jobb. De klarade helt enkelt inte av det som arbetsmarknaden krävde av dem. Precis tvärtemot Björklunds grundlösa påståenden.

Jag gick i en skola som bedrev den typ av undervisning som Björklund vurmar för. Elever som hade bra betyg blev det just inget av. En elev som lärarna hade klassificerat som förståndshandikappad, ja han blev miljonär. Två andra som man såg på som problempersonligheter blev båda doktorerade, den ena i psykologi och den andre i statsvetenskap. En fjärde skapade sig en smärre förmögenhet på att framställa udda smycken som uppskattades av New Yorks jet-set.

Alla dessa existenser missade den typ av skola som Björklund förordar. En fråga i tiden borde vara vad vi ska göra med den pedagogiska kunskap som samlats under tiden efter andra världskriget? Ska vi bara kasta bort den och istället lyssna på Björklunds hugskott? Björklund verkar ha en hel del gemensamt med huvudpersonen i John Kennedy O'Tooles roman...