Post-rörmokar-mortem

Så var badrummet besökt av rörmokaren. Han höll sin session i avskildhet och visade oss bara resultatet. Hur han gjorde är höljt i dunkel. Ledningar hade dragits, element kopplats ur och toastolen desarmerats. Ett otränat öga skulle ha kallat badrummet för hemsökt, men vi är mitt inne i en process nu som kommer att utmynna i ett badrum som skulle ha gjort Nicolae Ceaucescu grön av avund. Det är åtminstone det jag intalar mig varje morgon när jag smyger iväg för att duscha och tvätta mig på gymmet. Nu har det ju vissa fördelar och rörmokaren och andra som håller till i mitt badrum gör ju indirekt så att jag får en extremt vältrimmad kropp på köpet.

Så nu väntar vi med spänning på betongen, det so följer på den, för att fuktspärra och sedan lägga på kaklet, så att vi kan se den slutliga ytfinishen läggas på någon gång i tidernas fullbordan. Fast det är ju klart man vill ju inte stå därinne i duschen senare och se hur kakelplattorna släpper en efter en. Så jag intalar mig att ju längre tid det tar, desto bättre blir det. Och jag har ju trots allt sett de mongoliska rörmökarna och vad de kan göra med ett badrum och så illa kan det ju aldrig bli...

Är det sant?

SVT har gnuggat geniknölarna ochh spanat fram visionära drömmar, som ska förgylla svenska folkets fredagkvällar även i finanskrisens dystra framtid. Hur kan man ersätta Oldsberg, frågade sig den förvirrade programledaren i fredags då Oldsberg berättat att han gjort sitt sista "På spåret"? "- Du är ju 'På spåret!" konstaterade Skvalan.

Men nu har alltså hjärntrusten på SVT tänkt till. Man kan riktigt höra hur det knakade där inne i TV-huset.

"- Tänk SJ!" sa någon.

"- Det räcker inte, vi måste ha mer... vara närmare..." sa en annan.

"- Jag vet! skrek en tredje. Vad drar ett X2000?"

De andra såg förvirrade ut och ingen tordes svara. Det här är ett vanligt psykologiskt problem i gruppkonstellationer där det inte är så högt i tak. Det kallas för 'group think' och ingen vill visa en avvikande mening i onödan. Alla blickar vändes nu mot förslagsställaren...

"- Ja, ett lok naturligtvis, sa han, och jag har tittat i våra rullor och hittat det perfekta paret att ta över efter Oldsberg och Hellberg!"

De andra såg om möjligt ännu mer frågande ut. Nu var det inte längre fråga om något group think, utan nu pratar vi 'fågelholk'.

"- Domare blir ju naturligtvis Leif 'Loket' Olsson och programledare Luuk! Perfekt! Loket och Luuk, närmare kärnverksamheten kommer vi inte!"

De andra i hjärntrusten såg lite skeptiska ut, men ingen sa något. Tänker man på saken verkar just den här lösningen oundviklig. Ja, själva konceptet blir ju lite annorlunda. Göteborgsvinkeln blir ju lite annorlunda när Loket ska sköta den. Och hur ska Luuk kunna ge den här godmodiga töntvinkeln på Oldsbergs ordvitsar. Nej, konceptet måste förnyas och resultatet blir ju naturligtvis en härlig blandning mellan Bingolotto, Melodifestivalen, Sen kväll med Luuk och en handbollsmatch i gärdsgårdsserien. Efter varje avslutad resa kommer Loket att blåsa i sin pipa och dela ut SJ-biljetter, SAAB-bilar och fruktkorgar till de som svarat rätt. Ja vad trodde ni vi skulle göra med alla osäljbara SAABar? Möjligheterna tycks oändliga med denna GENIALA blandning av frågesport, kulturskymning och lösning på finanskrisen...

SAAB Visioner

Året var 1946 och det andra världskriget hade just avslutats när SAAB presenterade den så kallade Ursaaben. Bilen innehåller något djärvt futuristiskt och samtidigt blickar designen bakåt. Något slags futuretro? Kolla bara in dörrarna! Gangsteröppning! En klassiker för den som ville ägna sig åt olika former av bortrövande...

Nu är det länge sedan SAAB verkade ha några sådana visioner. Uppköpta av det mycket trötta och söndersubventionerade GM kunde det väl inte gå på något annat sätt. Jag brukar inte vara någon stor supporter av Maud Olovsson, men i det här fallet anser jag att hon har helt rätt. Har SAAB inte gått med vinst på två decennier så kan nog knappast den svenska staten ändra på den saken. I Tyskland har Angela Merkels regering satt ner foten och sagt nej till GM:s hotelser och då betyder Opel betydeligt mer som industri än SAAB. En regering kan inte låta sig utpressas av ett sjukt företag. Hur skulle det se ut om skattebetalarnas pengar hamnade rakt ner i fickorna på GM:s ledning?

Nej, se hellre tillbaka på Ursaaben och den hungriga marknad som längtade efter en sådan produkt. Den låg helt rätt i tiden, med sin två-takts djungeltrumma motor. Den lät lite som en infernalisk jättebålgeting, samtidigt som två-taktsoljan bolmade ut genom avgasröret.

Man kanske skulle tillverka en retromodell med denna design, förbättrad och beväpnad med elbilsteknologi? När sedan staden fylls med dessa designmässigt djärva skapelser får man en känsla av att vara med i Fritz Langs futuristiska klassiker Metropolis...

Vad innehåller förpackningen?

När Sovjetunionen hade upphört ställdes det kanadensiska hockeylandslaget mot ett lag som kallades Oberoende Staters Samvälde (OSS). En kanadensisk ishockeyspelare fick då frågan om hur det skulle kännas att möta "the Big Red Machine" när den inte längre hette Sovjetunionen och spelade i andra dräkter. Kanadensaren tittade förvånat in i kameran och sa: "- Om jag köper en burk med Campbells kycklingsoppa och någon har bytt ut etiketten, så är ju ändå innehållet detsamma!" Även på en hockeyrink utvecklas filosofiska sinnen!

Vi tenderar till att se på saker utifrån vad de har för etiketter och benämningar. Naomi Klein skrev en tjock bok om det som hette "No logo". Sällan ifrågasätter vi vad innehållet består av. Ibland får vi mer än den kycklingsoppa vi betalt för. Även om det där extra är ett proteintillskott blir vi sura och reklamerar varan.

Samma hård krav har vi inte på politiska partier. De kan innehålla i princip vad som helst. Visst, de håller sig med en ideologi som borgar för deras värdegrund. det är åtminstone det som de hävdar. Därmed kan vi ställa oss vissa frågor med det som utgångspunkt.

"- Tror ni att John Stuart Mill skulle ha gillat Folkpartiets politik?"

"- Skulle Adolf Hitler nickat instämmande till Tobias Billströms senaste inlägg i integrationsfrågan?"

Sådana frågor kan vi inte få svar på, eftersom de som skulle ha kunnat besvara dem sedan länge är döda. I en fiktiv filosofisk debatt brukar man däremot blanda tänkare från olika tider och låta dem resonera som de skulle ha gjort med sina ideologiska och filosofiska utgångspunkter. Vår tids politiska debatt verkar ha degenererat från en sådan upphöjd nivå sedan länge.

Arbetets värde

En mig närstående upptäckte att vi har en granne som är över 90 år. Hon verkade också ha hemtjänst. Hur kan det vara möjligt i moderatkommunisternas och marknadsbolsjevikernas Sverige? Den alltid lika upplyste filosofen Vladimir Iljitsj Uljanov myntade en gång tesen; "- Den som inte arbetar ska heller inte äta!"

Moderatkommunisterna verkar ha anammat denna devis och gjort den till sin egen. Överallt i vårt samhälle letar man med lupp och blodhundar efter folk som undandrar sig arbetets fröjder. Det tycks mig dock som om moderatkommunisterna har glömt en grupp som ständigt undandrar sig arbete och kan hänföras till de tärandes skara: Folka som är under 18 år! Varför arbetar inte dom? De verkar ju friska som nörkärnor hela bunten. Här är en outnyttjad resurs. Gruppen kan dessutom användas helt utan restriktioner eftersom detta befolkningssegment saknar insikt om lagar, förordningar och sina egna rättigheter. Det finns inget som kan betecknas som för lågt i detta sammanhang; låg eller ingen lön, lång arbetstid och ingen eller semester som är extremt svår att utnyttja, är alltihopa sådant som man antingen kan pruta ner till ett minimum eller helt enkelt strunta i...

Tubmossans målgrupp 1 och 2

All försäljning i det postmoderna samhället bygger på identifikation av den relevanta målgruppen. Under gårdagen framkom det att inslaget missuppfattats i den meningen. Nämligen fastställandet av vilka som utgör målgruppen? Den egentliga målgruppen syns på bilden, men eftersom denna specifika målgrupp är motståndare till penningssystem och handel med varor baserad på pengar, så finns det en intermediär målgrupp; Gruppen trädgårdsägare! Dessa är dock helt i händerna på den primära målgruppen, eftersom denna kan utöva påtryckningar i trädgårdsmiljön. Växter som slutar växa, riklig förekomst av skadliga organismer och annat otyg. Så trädgårdsinnehavaren måste vara försiktig så att han eller hon inte retar denna primära målgrupp. Detta var väl känt i det gamla bondesamhället och borde vara det idag. Någon har sagt att det gränsar till aggressiv marknadsföring och att det är konstigt eftersom de verkar utföra påtryckningen i fråga framstår som ointresserade av materiellt välstånd. Men vem vågar chansa? Tubmossan kan vara det som gör din sommar!!!

En dröm blir sann?

Så verkar en dröm ha materialiserat sig per omgående. Häromdagen efterlyste jag tubmossa som en oundgänglig vara i Västerlandets konsumtionsarsenal. Med tubmossan får vi ännu ett behov som vi inte visste att vi hade tillfredsställt. Men vad ska man ha tubmossan till? Vi frågade Egon Krimskramsson på Trädgårdstomtstjänst.

- Tja, sa han, jag anser att den är helt oundgänglig då det gäller att få en traditionell och naturlig stil på sin trädgård.

- Naturlig? Vad är det för naturligt med mossa i tub...?

- Nu tycker jag att du låter så där otrevligt negativ och oförstående inför andra människors situation. Vem tror du har tid att sitta där i trädgården och vänta på att den naturliga mossan ska bekväma sig med att växa på stenarna. Och ska man ha en naturlig miljö för sina trädgårdstomtar så är ju mossa helt oundgängligt!

- Så man ska köpa mossa på tub för att trädgårdstomtarna ska känna sig som hemma? Det var det dummaste jag har hört...

- Nu låter du så där otrevlig igen!

- Förresten, vad kostar en sådan där tub med mossa?

- Vi har en 75 ml tub för 165 kronor, en 150 ml för 295 kronor och en 300 ml för 520 kronor...

- 520 kronor, är ni riktig i huvudet?

- Hur lätt tror ni att det är att få en mossan i tuben? Jag menar den ska ju se presentabel ut när man klämmer ut den...

Här lämnar vi Egon Krimskramsson och låter våra läsare själva begrunda behovet av denna nya och lite annorlunda produkt. Den som vill sätta guldkant på tillvaron och göra lite "instant gardening" kan nog uppskatta Tubmossan.

Burkade stenar

En dag på det stora varuhuset strosade jag omkring och stötte plötsligt på något som såg ut som ett skämt. Någon sålde vanlig sten på burk för 24.90 SEK. Jag blev helt enkelt tvungen att fotografera detta. Länge har jag misstänkt att ett otal affärsidéer har gått mig förbi pga att jag inte varit djärv nog. Jag hade en gång en idé om att bli förståelsekonsult, men tyckte i slutänden att det inte var helt realistiskt. En annan gång funderade jag ut att man skulle kunna anordna virtuella gravplatser på Internet. Tanken var att nuförtiden finns man ju inte om man inte har en sida på Internet och vad värre är; blir man inte ordentligt begravd på nätet så har man aldrig funnits. Men sten på burk... vad blir det härnäst? Mossa på tub?

The visit of the Enlightened One

Today we had a visitor of a most remarkable stature. At seven o'clock sharp, in the morning, the door bell rang. Outside an impressive man was standing and looked into the appartment. He sort of looked through us as though we were invisible form Him and that his gaze had an orientation beyond us. Like a high priest of an unknown religion He entered the appartment and permitted us to greet him. He immediately started to give us orders. There was no doubt of who was in command. His authority was natural. He demanded access to his destination. His allknowing and wise gaze evaluated then the bath room and various technical solutions and then He spoke his words of wisdom, which immediately transformed into laws on our behalf. Our existence was now explainable in terms of pipes, drainage and joints. Everything was connected and beautifully joined into a grid of magnificent perfection. And I'm not referring to the Internet, if some got that idea, but to two seemingly idependent grids or networks. One that led pure water into the sanctuary and one that led impure water out of it. The truth was simple and the Temple; that is the bath room, purified us in a way that no rites or rituales were able to or would hope to become. Then the audience was over, and He walked out on us granting us silence and the ability to reflect and contemplate our experience. As He left us He gave us a gaze over the shoulder, as to confirm the correctness of our approach to Him, and no other of his kind. We were now acknowledged as His proselytes, even though we would never could expect to rise to His enlightened and elevated level...

The Bathroom Part II

The ceiling is now at least partly finished. Seems nice that something is okay. That some of the components of the old bathroom still works, as the WC. Otherwise I would be completely lost. Now we are waiting for the plumber to enter the scene. He will divide the plumbing system and make some substantial changes possible. Like skipping the old cheap model where the water to the shower and the handwash was served by only one installation.

We will see how the new model will work. Exciting... isn't it???

Back in Vällingby

For the first time since New Years Eve I am back in Vallingby. Of course my wife had a little trip to Thailand, and there was no particular reason for me to visit our appartment then. On the bus I got news about Mongolia's Prime Minister Sanj Bayar's riding injury. It seems like Bayar has been flown out of Mongoli to the capital of South Korea, Seuöl, for medical care. I guess this says something about Mongolians confidence in the Health care system. Yesterday I came to think about writing a book; "Famous Men Falling off Horses".

The story could begin with Bayar's accident and then take it back to the claim that Djingis Khan died falling off a horse (even though this disputed, surely Mongolia's icon number one could not die in that manner). Another famous man that fell off a horse was the Chiricahua Apache war leader Geronimo, who according to US news papers fell off his horse in 1909 when he was returning home after a wet night in saloon with his mates. They found him the day after lying in a ditch dead. The news papers wrote the terror of the South West died there a shadow of his former stature. Well now, Geronimo was about 80 years old at the time, and I would actually be proud if I died falling off a horse in that age. Rather that than dying in bed, not knowing where I was in some asylum.

Trivia in this matter is that Geronimo was buried outside Fort Sill, Oklahoma, and some years later his grave was plundred by three men. They stole his skull among other items. One of the three perpetrators was Prescott Bush, grandfather to George W. Bush. Talk about bad breeding...

Den förtretliga förlusten av pixlar

Nikolaj Gogol skrev en gång den lysande novellen "Näsan" om en man som blev av med sin näsa och fick en del problem med det. På 1970-talet spelade TV-teatern in en variant av det här temat med Carl-Gustaf Lindstedt i huvudrollen. Han spelade herr Lagom i Mellanpartiet, mannen som miste sin politiska profil, när han en dag vaknade upp utan näsa. Gogols novell är en hejdlös satir med de som tycker de har något att säga och gör det men någonstans på vägen försvinner substansen i det de säger.

Som vi ser på bilden ovan har även dagens politiker liknande problem. I denna medietäta och digitaliserade tid kan inte bara kroppsdelar och pigment ställa till problem. Här finns också de bedrägliga "pixlarna" som inte alltid hänger med och faller in där de ska. På bilden ovan ser vi hur ett okänt antal pixlar har försvunnit ur bilden, på ett för oss okänt sätt. Bilden tycks tala till oss med ett nytt, om än implicit innehåll. För det som syns är ju lika intressant som det som inte syns, eller hur?

Once upon a time

... there was a bathroom. Suddenly it was no more. Crushed, devasted and ruined. Dirt was spreading all over. Gone was the possibility of refreshing showers and even a simple wash up.

Oh yeh, plans were made and in the future it looked nice. But the present was just ugly and distasteful. The dirt was spreading into the rest of the flat like a plaigh. It seemed to stop at nothing.

Now the memory of the bathroom has changed. As long as it existed it was talked about in terms of ugliness and bad design. Now it is remembered as a place where good habits and a body smelling very good emerged from. Sadly there is no more of that...

Dirt is dirt and shit is shit... no one can ever change that... How could I be so stupid that wasted my possibilities to clean my dirtyridden body? Of course there are places in this city where it is possible to get a shower... but it is not the same...

So now I am sitting here, waiting for the plummer, the electrician and all the other flukes... Finally they have caught me by the neck. I will never be free again....

Arbete och fritid

Läser en blogg om att Alliansregering börjat köra spåret om förening av "arbete" och "frihet". Vi som inte är historielösa vet ju vart devisen "Arbete ger firhet" stod att läsa, för de som hade oturen att se den. En annan devis i ett annat auktoritärt eller totalitärt samhälle var "Den som inte arbetar ska heller inte äta".

Genom åren har mången samhällsbyggare och filosof kläckt ur sig olika idéer om arbete och dess eventuella värde. Nu håller inte jag Alliansregeringen och dess tankesmedjor för att ha förmågan att tänka ut några mer högstående system eller att ens klara av de mest elementära nyttoresonemang, men arbete och dess eventuella värde förtjänar ändå en del reflektion.

På 1920-talet gjordes beräkningar om att autmatiseringen av industrin och moderniseringen av samhället skulle leda till att vi behövde arbeta allt mindre. En beräkning tydde på att runt 1980 skulle vi behöva jobba ca 5 timmar om dagen under en fem-dagars vecka. Trenden skulle vara att det sedan minskade ännu mer. Nu vet vi ju att det inte riktigt blev så, utan vi tycks vara på väg i en helt annan riktning.

Här tänkte man uppenbarligen "fel", eller så var man helt enkelt alltför naiv. Moderniseringen ledde till att tillverkningsindustrin skapade behov som vi inte visste att vi hade. Aldrig har Says lag varit sannare än under de senaste 30 åren: "Utbudet skapar sin egen efterfrågan." Våra ackumulerade habegär eliminerade arbetstidsförkortningen och fyllde våra liv med ännu mer arbete. En bieffekt var att vi fick alltmer prylar. Produktionen steg för att konsumtionen också steg. Henry Ford var genial då han förstod att förena massproduktion med masskonsumtion.

Så vad har allt vårt idoga och strävsamma slit åstadkommit? Har vi skapat ett El Dorado för våra efterkommande? Svaret på den frågan måste bli ett rungande NEJ!!! Vi har skapat jättelika hål i ozonskiktet, klimatförändringar som vi inte kan hantera och vi har förött våra naturresurser och levt som om varje dag är den sista... Det finns ett engelskt ordspråk som säger: "The road to Hell is paved with good intentions." Vi ville väl, men det gick illa tycks ordspråket säga oss. Är det så? Om vi struntar i vad vi säger och bedömer oss utifrån våra handlingar, blir domen hård. Vi ville inte alls väl! Vi var egoistiska och egennyttiga! Det indianska talesättet, att vi bara lånat jorden av våra barn, hade vi aldrig hört...

Nu diskuteras på allvar att kärnkraften ska byggas ut, något som ur ett inter-generationspersektiv är den mest orättvisa resursanvändning som kan tänkas. Vi använder energin under en relativt kort tid och vältrar över kostnaderna för avfallshanterningen på kommande generationer. Kostnader som växer exponentiellt... bara tanken borde vara absurd...

Den som säger sig bry sig om framtida generationer och instämmer i Brundtland kommissionens slutsats om ett handlingssätt som är rättvist över generationsgränserna måste sätta stopp för detta. Kommissionens definition på hållbar utveckling lyder:

"... development that meets the needs of the present without compromising the ability of future generations to meet their own needs."

... vi ska alltså inte förstöra barnens möjligheter att leva ett människovärdigt liv...