Så var badrummet besökt av rörmokaren. Han höll sin session i avskildhet och visade oss bara resultatet. Hur han gjorde är höljt i dunkel. Ledningar hade dragits, element kopplats ur och toastolen desarmerats. Ett otränat öga skulle ha kallat badrummet för hemsökt, men vi är mitt inne i en process nu som kommer att utmynna i ett badrum som skulle ha gjort Nicolae Ceaucescu grön av avund. Det är åtminstone det jag intalar mig varje morgon när jag smyger iväg för att duscha och tvätta mig på gymmet. Nu har det ju vissa fördelar och rörmokaren och andra som håller till i mitt badrum gör ju indirekt så att jag får en extremt vältrimmad kropp på köpet.
Så nu väntar vi med spänning på betongen, det so följer på den, för att fuktspärra och sedan lägga på kaklet, så att vi kan se den slutliga ytfinishen läggas på någon gång i tidernas fullbordan. Fast det är ju klart man vill ju inte stå därinne i duschen senare och se hur kakelplattorna släpper en efter en. Så jag intalar mig att ju längre tid det tar, desto bättre blir det. Och jag har ju trots allt sett de mongoliska rörmökarna och vad de kan göra med ett badrum och så illa kan det ju aldrig bli...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar