Leve republiken

På sidan 4 i dagens SVD bevisar rojalisterna än en gång vilka skarpa tänkare de är (obs ironi!). Vi ska tydligen bekämpa LAS istället för monarkin, om vi ska så ett slag för friheten. Paulina Neudings inlägg är motsägelsefullt om man ska vara snäll, en elak kritiker hade kallat den för intellektuell harakiri. Hon har glömt eller är ovetande de två andra av revolutionens deviser.

Idag är det alltså 220 års-dagen av den ärorika franska revolutionen 1789 och stormningen av Bastiljen. Det är även Frankrikes nationaldag. Det är bara vi svenskar (en del av oss) som envisas med att fira revolutionsförädaren och greven av Pontecorvos ättlings födelsedag istället. 1789 års revolution innebar att repuliken återupprättades på europeisk mark och vägen mot en politisk pånyttfödelse. Många av de företeelser som vi tar för givna idag och identifierar med det moderna samhället har sitt ursprung i den franska revolutionen. Det är ju inte tack vare monarkin vi har det samhälle vi har idag; det är trots den!

Redan Aristoteles (384-322 fvt) förklarade på sitt pedagogiska sätt att monarki var det sämsta av styrelseskick, helt enkelt för att den urvalsprocess som ledde fram till vem som skulle styra staten var ineffektiv. Avel fungerade helt enkelt inte i det avseendet och till slut framställde arvsmonarkin en samling degenererade idioter. Själv föredrog Aristoteles det aristokratiska styret, eftersom det ledde till att en samling upplysta människor utsåg de mest lämpade att styra.

Niccoló Machiavelli (1469-1527) har felaktigt blivit anklagad för att förespråka despoti och monarki. De som hävdar det brukar ha ögnat igen Fursten (1531), på ett ganska ytligt och ahistoriskt sätt. Machiavelli skrev i själva verket en rad andra böcker, däribland Discorsi (1531; Republiken i svensk översättning), som är en intellektuell återupprättelse, eftersom en italiensk intellektuell inte kan förkasta ett republikanskt styrelseskick och behålla sitt image som genuint intellektuell. Machiavelli hävdar att i alla stater, utom de med mest kaotiskt och despotiskt styrda är republik att föredra framför alla andra styrelseskick (som monarki eller despoti). Styret med en furste ska bara användas då befolkningen inte är mogen för republik.

Immanuel Kant (1724-1803) skrev i sin Den eviga freden om hur ett demokratiskt styre vara att föredra, eftersom alla former av envälde och despoti bara leder till krig och elände. Kriget skulle enligt Kant upphöra om alla länder blev demokratiska och följde de demokratiska principerna. I de demokratiska principerna ingår inte arvsmonarkin som koncept.

Det ovan beskrivna utgör delar av det intellektuella arvet för ett främjande av republikanskt styre. Det finns också ett mer närliggande, som hämtar sin intellektuella näring från den franska revolutionen och dess slagord: Frihet, jämlikhet, broderskap. I enlighet med dessa slagord kan vi i princip hävda att om vi byter ut det sista mot "gemenskap", så innebär alla styren som motarbetar dessa slagord någon form av förtryck. Nu är det ingen som påstår att en republik per se utgör ett perfekt statsskick, men det är överlägset det monarkiska. Att monarkin är helt oförenlig med begreppen behöver man inte argumentera för, eftersom monarkins principer i sig är dem motstridiga: Underdånighet, ojämlikhet, kategoriuppdelning av folk. Franska revolutionen föder fram medborgaren och ersätter därmed undersåten, som är sinnebilden för hur monarker har betraktat folk genom tiderna.

Den svenska monarkins plats i vår historia har fastställts genom en serie statskupper, som marginaliserat övriga delar av samhället, så låt oss göra oss av med den medan vi ännu har chansen och förpassa monarkin där den hör hemma; på historiens sophög.

Av dessa anledningar firar jag idag 220 års-dagen av den franska revolutionen och väntar ivrigt på införandet av republik i Sverige.

Källor: Aristoteles (1996) Politiken; Niccoló Machiavelli (1531) Fursten; Niccoló Machiavelli (1531) Republiken; Immanuel Kant (1795) Den eviga freden.