Arvsmonarkins historia i Sverige är kantad av lagöverträdelser, övergrepp och våld. En statskupp genomfördes 1680 av den dåvarande kungen Karl XI (1655-1697). Vid denna tidpunkt införde han det så kallade enväldet. Det här var ett autokratiskt styre som innebar att inget kunde genomföras utan eller mot kungens vilja. Karl XI gjorde sig med andra ord till diktator.
Det hela hade egentligen börjat då Karl XI:s far, den så kallade pfalziske greven, erjöds och tog emot den svenska kronan. Karl X Gustav ((1622-1660), som han kom att kallas, är mest känd som den som varit mest effektiv då det gällt att mörda skåningar.
Styret fortsatte under Karl XI son, Karl XII (1682-1718), som lyckades med att få ned landet på en eländesnivå som sedan aldrig överträffats. Orsaken var naturligtvis kostnaderna för den krigföring som Karl XII ägnade sig åt, vilken resulterade i svält, armod och oerhört lidande. Turligt nog blev han skjuten under sitt norska fälttåg 1718. Efter kungens död avvecklades enväldet och en period av proto-demokrati vidtog.
Karl XII tillbringade en längre tid i det Ottomanska Imperiet, i något som kan liknas vid en självvald landsflykt. Turkarna kallade honom för Järnskallen, eftersom de ansåg att om han fått en idé så kunde ingen ta ur honom den. Hans enda positiva handlingar för Sverige och Finland var att han tog hit köttbullarna och kåldolmarna från Ottomanska Imperiet.
Denna sorgliga samling översittare, möedare och förtryckare hyllar man i svensk historieskrivning. Man talar stolt om hjältekonungen... De så kallade kungakramarna pekar stolt bakåt och hävdar att vi ska vara stolta över vår historia. Argumenten för monarki har alltid varigt dåliga, i avsaknad av logik och bygger bara på att upprätthålla förtrycket. Ska vi lära något av historien så är det att monarker kan man aldrig lita på. Jag har bara en sak att säga:
För övrigt anser jag att monarkin ska avskaffas!
Inlägg
2 kommentarer:
Nåja, i Lund under demonstrationerna på 30 november hörde jag en gång någon ropa:
- Slå på troumman för bögakoungen!
Vederbörande var nog inte mot bögar men antog väl att Lars Hultén och hans merry men inte skulle gillat tanken med Karl XII som bög.
Nej, det är ju ett mysterium hur knugakramarna lyckats undgå att notera att en del av monarkerna inte bara varit idioter, utan oxå homosexuella. Inte för det är något fel i det, men det rimmar illa med monarkism och de unkna åsikter som brukar följa den.
Skicka en kommentar